Eller ja, Framme! med en fördröjning på några dagar men ni är väl vana vid dåligt bloggande.
Min singelresa ner till Orlando via en övernattning i Seattle & en mellanlandning i Houston blev förvånansvärt fri från allt som heter drama & problem. Det enda negativa var väl att jag inte en enda gång under min tretimmarsvistelse i Houston fick säga y'all, se någon iförd fullmundering cowboyhatt-cowboyboots eller höra någon slänga ur sig något riktigt racistiskt. Man kan väl inte alltid få alla tummar upp i livet antar jag.
Efter några riktiga kvalitetsdagar med familjen i Florida fyllda med aktiviteter så som en resa ut till Clearwater, shopping, god (tjock) mat och lite pressande har vi nu bytt hotell och har precis tagit emot resten av Karins cheerlag. För er som inte vet, osäker på hur många av er som faktiskt är mig vilt främmande, så är huvudsyftet med denna resan att stötta Karin och hennes GC Troops när dom tävlar i Worlds. Cheerleading-VM i förenklad benämning & då är alltså mor & jag här som cheerleaders till THE cheerleaders.
Lagom krångligt.
Planeringen är väl mest diffus för mig, jag är lite av en handväska på denna resa vilket gör att jag mest bara hänger med. Detta har jag fått smaka på de sista tre dagarna när tjejerna har invaderat varenda skrymsle av varenda mall i Orlando & jag mest har fått gilla läget. Om ni anar en bitter ton anar ni osanning, har varit väldigt kul att äntligen få hänga med hälften av familjen och få lite skön catch-up!
Och nu, bilder! Sparar några till senare så att detta inte blir ett enormt inlägg.
Visste ni förresten att Calle har åkt från Whistler hem till Sverige men att Jenny valt att stanna resten av sommaren samt att detta blir den första ärliga avslutningsparagrafen på länge?
It's true, look it up.
Henrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar