De gångna dagarna har gett mig intrycket av att vi äntligen är sanningsenligt hemmastadda här. Vill inte likna våra scheman vid rutin, trotts att vi kontinuerligt upprepar samma procedur: Äta, leka, sova. Äta, leka, sova.
Om man bryter ner våra liv till dessa tre punkter går det även att utveckla vårt beteende efter detta mönster.
Äta: Bönor, nudlar, 5 kronors-chips samt småförpackningar av salt, peppar, smör och majonäs som vi tagit oss friheten att ta med oss från värmestugorna runt om på berget. Vadå, ska man skibumma så ska man väl ändå skibumma? Med tanke på den rådande pengasituationen försöker vi hålla nere på utgifterna, speciellt på matfronten. Detta, i kombination med att vi verkligen vill och försöker anamma livet som skibum, har gjort oss till specialister på att utnyttja de saker som finns tillgängliga oss, till priset av gratis.
Leka: På lekfronten varvas skidåkning med häng-i-gäng, utgångar på de mest udda veckodagar och jobbjakt, som egentligen inte kan klassas som lek men whatevzzzzdawg. På skidfronten är det en riktig snösvacka, ingen nysnö i sikte varken i backspegeln eller genom framrutan. Den som väntar på något gott... Dock har vi skinande sol dagarna i ända och pisterna i princip tomma, så det känns ju töntigt att klaga.
Sova: Mina ryggsmärtor har äntligen försvunnit efter att vi bosatt oss i nya huset och en sänguppgradering ingick. Kul för mig, ingick gjorde även en tempurkudde så ja, livet är nais.
Ja, överambitöst inlägg som inte alls kom av någon form av blogg/prestationsångest. Inte alls. Någon dag inom en snar framtid får ni en ny liten film och några bilder, så en liten morot slängs ändå er väg! Hoppas livet leker, det gör det i alla fall här!
Henrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar